Jag och Facebook

Det finns mycket kritik när det handlar om Facebook. Jag har använt mig av fb i mer än sex år.

De första åren hände ingenting på fb. Jag brydde mig inte om sajten tills jag en dag kikade in av ren nyfikenhet och fick se ett antal aviseringar. Som jag svarade på och när nyfikenheten på om kommentarer ramlat in, fick jag en liten adrenalinkick. Nu hade fb plötsligt blivit ett kontaktforum.

Vänner från way back when hade hittat mig och jag hittade f.d. arbetskompisar. Sedan var ruljangsen igång.

Facebook fungerar för mig. Snabba meddelanden om jobb, kontakter och t.o.m. känslostormar gör att jag och de vänner jag har, blir ännu tightare, vågar berätta och i slutändan mynnar dessa samtal ut i något bra.

Det kostar nig inte ett öre, det kostar mig energi, men det kan jag ta eftersom det är mitt val. En diskussion på fb, som kan en timme i mobilen, är avslutad efter två minuter på fb.

Att det finns missbrukare på fb är inte mer ovanligt än, att det finns missbrukare på gatan, idioter som brukar våld, mobbare som inte vågar konfrontera sina offer eller avarter som tror de sitter skyddade bakom sina bildskärmar.

Jag är faktiskt skitglad över Facebook!