2013-03-30

Om att bo bra och mindre bra tiggare

Jag har i nästan hela mitt liv bott centralt i de orter jag befunnit mig i. Det enda undantaget är födelseorten Skövde. Men där tillbringade jag mina första åtta år i ett paradis i Dälderna.

Många, många år senare, bestämt för tre år sedan, beslöt jag mig för att flytta till en av Jönköpings förorter. En förort som hade dåligt rykte. Jag hade året innan - en vacker sommardag, gjort en cykeltur till förorten. Jag blev stum. Det var lummigt, grönt och obeskrivligt vackert.

När jag för tre år sedan flyttade hit blev jag överrumplad av de boendes vänlighet. Alla hejade, oavsett om man kände dem eller inte, på nolltid hade jag fått nya vänner och den ensamhet och det lugn jag längtat efter, förbyttes snabbt i många sms, besök samt tjänster och gentjänster.

Jag hittade en gemenskap jag aldrig tidigare upplevt när jag bodde i city-områden, där ingen sa hej, ingen brydde sig såvida inte bussen var en minut försenad.

Under de tre år jag bott i min förort har våld i stort sett aldrig förekommit. Ända tills häromdagen då två tiggare gav sig på en 11-årig pojke ned sparkar och slag.

Det är lätt att lukta sig till organiserat tiggeri. I ena änden av vårt centrum står två "musikanter" och tigger pengar, i den andra änden sitter två "svultna" och tigger pengar. Ingen i Sverige behöver tigga. Det är så enkelt att man anmäler sig som arbetslös. Då är maskineriet igång. Men det är kanske så enkelt att dessa människor inte vill stanna i Sverige. Eller att de styrs av någon annan...

I t.ex. London är det böter på att tigga. 1.000 pund är avgiften. Jag tycker det är trist att se dessa tiggare.   Vad son får dom att resa till ett vinterkallt Sverige övergår mitt förstånd.

Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag trivs där jag bor, trivs bättre än jag någonsin gjort. Låt inga tiggare svärta ned min förort! Iaf inte med sparkar och slag mot barn!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar