När man arbetar på restaurang droppar det då och då in beställningar från sällskap modell större. Vi pratar om 40 och upp 100 hungrande och törstande gäster. Och det är roligt.
Mindre roligt är, att den som ska stå för kalaset inte informerar restaurangen hur många som är laktosintoleranta, glutenallergiker eller diabetiker. Det har dom inte tänkt på. Då utspelar sig följande scenario: Har ni mat som är glutenfri, jag är diabetiker kan jag få något annat, är den här såsen gjord på mjölk eller grädde, då kan jag inte äta det, ni måste väl ha något annat för oss två som inte tål någonting men ändå inte vill ha tråkigt?
Ack ja. Och vilket kön är det på gnällisarna? Ni gissade rätt direkt.
Jag tycker inte om kärringar som inte har vett att slå en signal till oss och berätta, att de ingår i det sällskap som nästa dag ska äta hos oss, och att de vill ha en annan mat än den som beställd.
Med gubbar, såna som mig, är det lättare. Vi tar istället gärna en bärs och en macka om det är något vi inte tål. Bärs och macka tål vi. Always. Och nubbe. Den slinker alltid ned. Oavsett om vi är intoleranta eller har ont i kistan.
Enda gången vi blir griniga är när det är tantfjant-mat som lax och blöt fisk på g. Då äter vi under tystnad, men smyger sedan ned till fågelholken där en kvarting och en knäckemacka med gubbröra ligger oruvad.
Det ni, gnällkärringar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar